Vaknar

Gääääsp! Vad trött jag är. Vad mycket slangar jag har i mig? Vad har hänt? Varför ligger jag på sjukhuset? Hmm, det ser inte ut som ett sjukhus och nu öppnar sig en plasthuv över mig?

Aha, nu minns jag. Jag befinner mig ombord på Rymdskeppet. Jag ska aldrig mer få träffa mina anhöriga och vänner på jorden igen. Usch måste jag tänka på det just nu?

Hur var det man gjorde nu? Först skulle man starta hjärtat om det inte redan är startat. Jag får försöka kliva ur den här behållaren. När jag sätter mig upp, så ser jag en massa andra behållare. Alla är stängda. Tänk om det bara är jag som överlevt?

Nåja, jag kravlar mig ur behållaren och faller ner på golvet. Benen bär inte. Jobbigt är det men jag måste aktivera mina muskler igen. Den där elektriska muskeltränaren som de konstruerat för att vi skulle få automatisk träning den sista månaden tycks inte ha fungerat speciellt bra.

Dags för lite hård fysisk träning, således men jag måste se om hjärtat kommit igång först, så jag häver mig upp på bordet bredvid min sovbehållare (armarna tycks fungera som de ska) och där ser jag att hjärtat faktiskt fungerar. Bra, då stänger jag av alla ventiler, såja. Sedan stänger jag av det konstgjorda hjärtat och kopplar bort all slangar. Så, fri!