Ny teknik

Det har uppenbarligen hänt mycket på jorden under de femton år som gått sedan vi lämnade den.

De har skickat mängder med information om allt möjligt. Jag och Sven-Olle (datachefen) har suttit i möte med Kapten och Göran (chef för teknikutveckling), Helen (chef för optikutveckling), Susanne (från astronomi) och Bengt (maskinchef) och diskuterat vad vi ska arbeta med.

Vi har bland annat fått ritningar på en ny CPU som ska ha 2Ghz klockfrekvens. Det är något annat det än våra 286:or på 6MHz. Så vi bestämde att Göran och hans gäng ska försöka tillverka en Pentiumprocessor med 2GHz klockfrekvens och minne till den.

Dessutom så ska Helens gäng försöka tillverka ett mikroskop med bättre prestanda än de vi har med oss, för det är ju helt nödvändligt för att kunna tillverka en Pentium. Bra att vi har så mycket material med oss.

Susanne och hennes gäng ska fortsätta sitt arbete med att verifiera var vi egentligen är. Med den farten som vi har, så ser rymden och stjärnorna helt annorlunda ut säger hon.

Bengt och hans gäng ska gå igenom de ritningar vi fått på nya motorer och nya generatorer, så då lär de också ha att göra ett tag.

Vi på datasidan ska införa en ny kommunikationsmodul. Den vi har idag är tydligen rena stenåldern, skriver Jorden, så det blir till att uppdatera all program så att de kan använda den här nya modulen istället.

Kapten berättar att Gunnar (chef på landstigningsområdet) och hans gäng precis börjat besiktiga rymdskeppets utsida, för att se så att det inte finns några skador.

Dags att arbeta således!

Alla vakna

Idag har vi (jag, kapten och Niklas) gått igenom hela skeppet, för att se så att allt är som det ska.

Vi började med sovutrymmena och där var alla vakna, klagandes på sina svaga muskler. Så det var ju bara träning som gällde för dem. Skönt att alla vaknat.

Sedan fortsatte vi till landningsområdet. Det är den del av skeppet där man kan skicka ut små rymdfarkoster och även där såg allt bra ut. Portarna mot rymden var givetvis stängda och området innehöll luft, så att det gick att andas, vilket det ju också skulle göra.

Vi vandrade vidare och gick igenom desinfektionsproceduren innan vi gick in till "landet". Landet är ett väldigt stort område med beteshagar, djur och olika växter. Tanken är att om vi finner en lämplig planet att kolonisera, så har vi de växter och djur som behövs med oss vilket är bra eftersom det kommer att ta tid att ta reda på vilka ev. befintliga växter och djur som är "användbara". Fast djuren och växterna ska givetvis försörja oss även under färden.

Några djur syntes dock inte till. De har också varit nedsövda under färden. Efter att ha gått i en timme, längs vildvuxna fält i en härligt varm konstgjord "sol", så nådde vi fram till byn och byinvånarnas sovutrymme under de första femton åren.

Vi gick in och såg att byborna också hade vaknat och höll på att träna upp sina muskler. Vi gick vidare till djurens sovutrymme och de sov fortfarande men allt ser ut att vara bra med dem också och vi tyckte det var bättre att byns befolkning fick sköta väckandet av dem...

Efter att ha gått runt bland byggnaderna och sett att allt såg bra ut, så återvände vi till "den tekniska delen" av rymdskeppet. Väl där så gick vi till matsalen för att laga mat men kocken hade redan kommit på benen, så vi kunde njuta av hans lyxiga måltid för att fira att vi alla vaknat.

Benen pigga igen

Så, då så har jag tränat upp benmuskler och annat, så nu tycks jag fungera som jag ska igen.

Övriga här sover fortfarande och efter vad jag minns, så var vi några som skulle vakna före de andra. Niklas, som ska ordna mer ström måste jag få tag på innan jag kan starta alla datorerna.

Jag går ut i korridoren och styr mina steg mot skeppets andra sida, där Niklas och många andra skulle sova under de första femton åren. Efter en stunds promenad så känner jag mig riktigt pigg.

Väl framme, så hinner jag inte ens ta fram mitt passerkort innan dörren öppnas. Jag ryggar tillbaka av det oväntade livstecknet men det är bara Niklas och Kapten som kommer ut genom dörren. Skönt, då är jag i alla fall inte den ende som lever ombord.

Det visar sig att de också fått ägna tid åt att träna upp benmuskler mm. Vi pratar en stund innan vi går åt var sitt håll. Jag går in i operatörsrummet i en av datorhallarna och börjar gå igenom loggarna. Efter en timmes genomgång, så visar det sig att allt fungerat och fortfarande fungerar som det ska.

Rätt vad det är så blir ljuset skarpare och jag förstår att Niklas fått igång generatorerna. Jag ringer och pratar med honom och allt är ok hos honom också, så då börjar jag att starta alla de datorer som fått vila sig sedan vi lämnade jorden.

Det tar en stund men så småningom är alla datorer i alla datorhallar igång. Skeppet har flera olika datorhallar "för säkerhets skull". Om något händer så att en datorhall blir förstörd, så kan de andra datorhallarna ta hand om allt. Så det är ingen katastrof om något händer med en eller ett fåtal datorhallar.

Alla datorer, oavsett datorhall, kan skötas från vilket operatörsrum som helst. Så man slipper således att springa runt och trycka på en massa strömbrytare.

Datorerna är toppmoderna Ericsson W286, så att de fungerar är ju inte så konstigt. Dessutom så har vi ett antal VAX och IBM stordatorer också och stora är de verkligen. Datorer av märke Sun har vi också - och alla fungerar som sagt.

Jag öppnar min inbox och oj vad många brev jag har. Man skulle kunna tro att jag inte läst posten på femton år - och det har jag ju inte heller. Jag börjar med ett av de senaste tror jag. Det är från Kalle.

Hmm, ett nytt operativsystem XP ??? Undrar vad det är och Pentium??? Nja Kalle ska alltid skoja. Vem skulle vilja köra något annat än riktig DOS? Nåja, jag får läsa vidare sedan, det kanske trots allt är bra med XP och 2000 och allt vad han skriver i mailet.

Nu är jag hungrig, så nu ska jag se om kocken är vaken också eller om jag, Niklas och Kapten ska försöka laga lite mat.

Vaknar

Gääääsp! Vad trött jag är. Vad mycket slangar jag har i mig? Vad har hänt? Varför ligger jag på sjukhuset? Hmm, det ser inte ut som ett sjukhus och nu öppnar sig en plasthuv över mig?

Aha, nu minns jag. Jag befinner mig ombord på Rymdskeppet. Jag ska aldrig mer få träffa mina anhöriga och vänner på jorden igen. Usch måste jag tänka på det just nu?

Hur var det man gjorde nu? Först skulle man starta hjärtat om det inte redan är startat. Jag får försöka kliva ur den här behållaren. När jag sätter mig upp, så ser jag en massa andra behållare. Alla är stängda. Tänk om det bara är jag som överlevt?

Nåja, jag kravlar mig ur behållaren och faller ner på golvet. Benen bär inte. Jobbigt är det men jag måste aktivera mina muskler igen. Den där elektriska muskeltränaren som de konstruerat för att vi skulle få automatisk träning den sista månaden tycks inte ha fungerat speciellt bra.

Dags för lite hård fysisk träning, således men jag måste se om hjärtat kommit igång först, så jag häver mig upp på bordet bredvid min sovbehållare (armarna tycks fungera som de ska) och där ser jag att hjärtat faktiskt fungerar. Bra, då stänger jag av alla ventiler, såja. Sedan stänger jag av det konstgjorda hjärtat och kopplar bort all slangar. Så, fri!