2Ghz!

Idag så kom Göran med en 2Ghz CPU och snabbt minne till den. Vad spännande. Det visade sig att Helens gäng snabbt hade lyckats tillverka ett mikroskop med bättre prestanda (se 31 maj) och sedan var det inte allt för svårt att tillverka en CPU efter de anvisningar vi fått från Jorden.

Så vi kopplade in den i den nya dator som Anna skruvat ihop och lagt in "Windows 200" som vi fått från jorden. Sedan satte vi i minnet och slog på strömbrytaren.

Det var tyst, så när som på hårddiskarna, som vi kämpat med att få fram. Jorden tyckte vi skulle ha åtminstonde 2GB disk och det blir många 80MB hårddiskar det...

Mycket utskrifter på skärmen och sedan skulle man trycka CTRL-ALT-DEL för att logga in. Det fungerade tydligen, för nu fick vi några symboler på bakgrunden och en pil. Efter att ha läst anvisningarna från jorden, så visade det sig att symbolerna kallas för "ikoner" och att man skulle kunna klicka på dem för att starta program.

Så vi tog tag i kulan på rullbollen och styrde pilen till en av ikonerna och tryckte på vänstra knappen. Då blev ikonen markerad men det var också allt. Konstigt. Anna provade också men ikonen var fortfarande markerad och inget annat hände.

Göran provade att flytta pilen och trycka på knappen och då försvann markeringen. Undrar om man först ska markera och sedan trycka igen tillräckligt fort för att starta, funderade han och flyttade pilen till ikonen igen och tryckte två gånger på knappen och då började det låta om hårddiskarna.

Efter någon sekund kom det upp en ram på skärmen med "saker" inuti. Enligt beskrivningen så kallas ramen med innehåll för "fönster". Det som finns inuti det här fönstret är kataloger och filer. Nåja vi får prova oss fram med det här och det gör vi således nu.

Få se om vi lyckats göra något användbart av detta till nästa gång jag skriver. Nu ska Göran och Sven försöka göra en hårddisk på 20GB, efter anvisningar från jorden. Ska bli intressant och bra om de lyckas. Tänk en hårddisk med 20GB. Helt otroligt egentligen och den ska till och med bli mindre än de vi har på 80MB. Nåja, jag tror det när jag ser det.

Kul att köra rymdfarkost

Oj vad mycket det finns att kunna om att köra små rymdfarkoster. Man tycker ju att det bara skulle vara att gasa, svänga och bromsa men riktigt så enkelt är det inte. Man måste noga fundera ut vad det egentligen är man vill åstadkomma innan man gör något.

Ta bara en sådan enkel sak som att man kör "framåt" i en viss fart och sedan svänger 90 grader och sedan gasar på till samma fart igen. Då skulle man ju önska att rymdfarkosten kör åt det håll som nu är framåt och i den fart man valt men nix, så enkelt är det inte eller rättare sagt, jo den kör åt det hållet i den farten och åt det förra hållet i den farten rymdfarkosten hade från början samtidigt.

Det betyder således att den kör diagonalt och det är inte så kul som det kanske låter. Nåja, efter att ha tränat på det här några dagar, så börjar det trots allt att kännas som om jag faktiskt vet vad jag sysslar med bakom spakarna. Dessutom så är rymdskeppet lättkört i övrigt.

Det har ett reglage för att gasa och bromsa dvs så man åker snabbare "framåt" när man gasar och åt andra hållet så bromsas farten upp, tills man står stilla och sedan börjar farkosten backa istället och man inte sätter spaken i neutralläget.

Den har ytterligare ett sådant reglage som gör så man kan åka "upp" och "ner" på motsvarande sätt. Väldigt bra när man ska landa.

Vidare så har det ett reglage för att svänga runt sina egna axlar. Vrider man på den spaken så svänger rymdfarkosten höger/vänster. Trycker man reglaget framåt, så tippar den nosen "neråt". Trycker man reglaget åt höger, så lutar den högra sidan "neråt".

Vad man än gör så måste man själv också se till så farkosten slutar att göra det man bett den om. Så om man ber den att rotera åt höger, så måste man således vrida spaken åt vänster för att den ska sluta rotera åt höger.

Det låter kanske rätt komplicerat och det var det också i början men nu börjar det kännas som om rymdfarkosten gör det jag vill att den ska göra. Det gäller bara att få en "aha-upplevelse" och förstå hur man ska tänka, så är det faktiskt väldigt enkelt.

Så, nu fungerar den nya kommunikationen med Jorden och vad får man veta då, jo nu har de kommit på ett ännu snabbare sätt att kommunicera. Genom att modulera en laserstråle, så får man den att gå snabbare än ljuset. Det måste vi titta på.

Igår skulle jag börja lära mig att köra med en liten rymdfarkost. Jag kan ju inte direkt påstå att jag är sugen men det är något som folk tycker att jag ska kunna.

Så jag gick med Gunnar till landstigningsområdet. Där fick jag en tre timmars teorikurs om det här med tyngdlöshet och säkerhetsbestämmelser. Sedan gick vi vidare till rymdskeppets mitt, där man kan träna på att vistas i tyngdlöshet.

Vi tog på oss skyddsdräkter (för att man inte ska slå sig om man krockar med väggarna). Sedan gick vi in i rummet. Rummet är egentligen en stor cylinder. Genom att stoppa dess rotation, så "försvinner" gravitationen i rummet.

Övning ett bestod i att försiktigt ta och "hoppa" från den vägg vi stod på. Märkligt egentligen. Normalt så skulle jag ha trillat ner igen men nu så fortsatte jag åt samma håll med samma fart till jag efter några minuter nådde den motsatta väggen. Innan vi nådde väggen, så visade Gunnar hur man vänder sig, så att man får fötterna mot den annalkande väggen.

Nu gällde det att ta emot "lagom" så att man stannar på väggen och inte studsar ut igen och det var lättare sagt än gjort - för jag studsade ut igen. Gunnar får dock tag i mig och drog in mig mot väggen igen.

Det var således bara att göra om försöket och efter några gånger så lyckades jag faktiskt att stanna kvar vid väggen.

Sedan fick jag prova att ha med mig några sandsäckar, modell mindre och med dessas hjälp sänka farten under färden och även sätta fart åt valfritt håll. Det gäller att kasta iväg säckarna med "rätt" fart för att man själv ska fara dit man vill.

När Gunar tyckte att jag kunde det här, så placerar han ut en massa kuber i rummet. Nu gällde det att ta sig från ena änden av cylindern till den andra genom att "studsa" mot kuberna. Det fungerar bra och är riktigt kul! Ännu skojigare när Gunnar säger att vi ska leka kull. Jag fick lite försprång men Gunnar kom snabbt ifatt och dunkade mig. Det tog lite längre tid för mig att komma ifatt Gunnar men det gick.

Vi gick och åt och gick sedan tillbaka och fortsatte övandet. Vi fortsatte öva hela dagen och allt gick bra, så idag blir det till att prova rymddräkt och förhoppningsvis ta en liten tur i den lilla rymdfarkosten också.

Mycket att göra

Oj, dagarna bara försvinner och jag tycker knappt att jag hinner med någonting. Det är dock likadant för alla andra här.

Kommunikationsmodulen, som jag skrev om sist, är givetvis installerad och fungerar perfekt. Nu arbetar jag och Helen med ett system som ska ge oss optisk kommunikation med Jorden. Då kommer det att gå betydligt fortare att skicka meddelanden till och från Jorden.

Jordgubbarna (höll jag på att säga - jordborna är väl rättare) har redan börjat skicka meddelanden med den tekniken också. Det där med "också" är ju väl, för annars hade det ju varit lite svårt för oss att ta emot deras meddelanden innan vi är klara med det nya.

Jag saknar jorden och djur och fick Kaptens tillåtelse att besöka Landet (kommer precis därifrån). Det är mysigt med djur. Det känns så typiskt Jorden när jag klappar och kramar djuren. Speciellt lammen är riktigt mysiga att krama.

Det var förresten märkligt med lammen. Tackorna var tydligen med lamm när vi lämnade Jorden men de har hållit sig som ofödda lamm under färden pga att alla har sovit och haft minskade kroppsfunktioner under färden. Skönt. Dan efter att tackorna vaknat, så lammade de.

Samma sak gäller för övrigt även för människor också. Det var tydligen en del kvinnor som var med barn när vi lämnade jorden. Tänk om de barnen hade fötts under färden när deras mammor sov. Naturen är verkligen fantastisk.

En av tjejerna här på Landet är riktigt söt och i min ålder dessutom... Eftersom många här på rymdskeppet är singlar, så är det säkert bäst att jag håller mig framme, så jag också kan bli gift. Spännande...